Om psykoanalytiskt behandling av spädbarn
Hur kan spädbarnet stärka sin självkänsla och skapa ett inre rum för tänkande och inlevelseförmåga?
Erfarenheter baserade på kliniskt arbete med spädbarn och forskning på den allra tidigaste utvecklingen visar att spädbarnet inte på egen hand kan skydda sig för påfrestningar. Föräldrarna behöver vara förmedlare i mötet med verkligheten genom den praktiska omvårdnaden och genom att tänka och känna tillsammans med sitt späda barn.
Man kan säga att barnets personlighet växer fram i relationen med föräldrarna. Spädbarnets förnimmelser och känslor behöver svar från föräldrarna och på det sättet skapas ett sammanhang inom barnet. Dessa tidiga erfarenheter hos barnet och föräldrarnas förmåga att förstå är således särskilt viktiga då de ligger till grund för barnets senare utveckling och dess förmåga till empati och symboliskt tänkande.
Den psykoanalytiska behandlingen av spädbarn
Under behandlingstimmarna tillsammans med spädbarnet och mamman/pappan och psykoanalytikern kommer det bekymmersamma att gestaltas. Det är psykoanalytikerns förståelse av barnets känslor och dess relation till föräldrarna, som ger spädbarnet hopp om att bli förstått. Barnet vågar återigen vara mottagligt för föräldrarnas hjälp. Spädbarnet är nyfiket på det talade ordet och kan förstå häpnadsväckande mycket av föräldrarnas svar eller psykoanalytikerns ord. I detta arbete är det en viktig trygghet både för föräldrarna och barnet att psykoanalytikern finns där och tätt följer det som barnet uttrycker.
Behandlingens mål, skapa trygghet och tillit i relationen
Behandlingen syftar till att främja och fördjupa den tidiga anknytningen mellan mamman/pappan och barnet och därmed skapa trygghet och tillit i relationen. Samspelet mellan föräldrar och barn utgör själva grunden till barnets förmåga att förstå och skapa en sammanhängande bild av sig själv och sin interaktion med omgivningen. Grunden till empati och förmågan till kärleksfulla relationer skapas i nära, trygga relationer från tidigaste barndom.